Tankarna snurrar..

Jag undra varför det blev så här? Finns det egentligen någon anledning? Finns de ingen som kan älska? Varför är jag sån här? Kan jag inte bara bli kär i någon som för en gångs skull är bra? Eller känner jag mig för säker då? Vill jag kanske vara ute på hal is?, och se om jag hittar fäste eller om isen brister. För chansen är 50/50. Den kan lika väl spricka, även om det står stora, tungre saker bredvid mig. Varför ska det vara så svårt att hitta rätt? Kan man inte bara få en öppen väg? Snälla, jag mår inte bra såhär. Varför ska jag alltid fasna för fel kille? Varför ska alla killar vara sånna svin? För ärligtalat så finns det inte många som inte är svin. Varför uppmunta mig när du vet att de ändå inte kommer att ske något? Är de bara för att du vet att i slut ändan så kommer jag att bli sårad? Är det de du vill se? Om det är så så har jag yttligare en en gång visat att jag hittar fel kille.

Alla dessa frågor som dyker upp i mitt huvud som de inte finns några svar på. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Ta mig här ifrån. Snälla, gör så att mitt hjärta försvinner. Jag vill inte kunna älska någon igen. Det gör för ont.

Någon sa till mig att man var tvungen att välja vad man ville ha, för man kan inte få allt. Men varje sak är en chansning och man kan lika väl lyckas som misslyckas. Men om man inte väljer att ha något behöver man inte ta någon chansning, man är säker. Saken är bara den att man kanske kan förbort se smärtan men man är inte lycklig, och vad har man fått?– inget. Så kanske man måste göra en chansning. Vad som kommer att ske ser man med tiden.
Kanske är jag bara tvungen att välja? Men ordet varför kommer nog inte att försvinna ut ur mitt huvud. Tiden visar väl svaren. Inte alla, men de som behövs.


//HannaaKindholm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0